En resa ut till stillheten

Livet på landet sträcker sig ända ned i djupet på en när man väl inser hur stilla och lugnt det är utanför stad och motorväg. Oavsett om man är resident eller bara en temporär besökare i detta landskap skänker det en ro att känna hur stillheten omkring en sträcker sig ända in i själen på en.
Kanske är det därför vi ibland räds den. Stillhet och tystnad ger oss trots allt möjlighet att lyssna till vårt inre. Tänk om vi är rädda för att möta oss själva i den där dialogen?

Den inre rösten

Det är trots allt ofta så att vi behandlar oss själva styvmoderligt hårt. Skulle vi behandla någon annan lika kritiskt som oss själva skulle nog folk inte stå ut med oss.
Den som mediterar regelbundet vet att den här inre dialogen ofta innehåller samma budskap som går runt runt, som en vinylskiva på en trasig spelare. Mycket handlar om självkritik och ilska, som vi alltså många gånger riktar inåt – men även utåt.

Att ge sig själv tid att förstå sig själv är det första steget på en resa mot att läka. En resa som de flesta av oss verkligen skulle må bra av.
Tar man sig alltså ut från staden och all distraktion ökar man också möjligheten till detta läkande. Visst kan man med fördel göra det till ett äventyr.

Att paddla kanot genom landskapet, eller sitta på en båge iklädd skyddsutrustning från https://www.motobikers.se/ gör att man närmar sig stillheten genom aktivitet. För många kan detta vara ett lättare första steg än att bara kapitulera inför stillheten genom att till exempel meditera.

En sak är i varje fall säker: vi behöver alla ge oss själva utrymme att förstå oss själva. Att möta upp vårt inre kan som sagt vara en smärtsam process men den låter oss också gå vidare i livet.
Bakom rädslans horisont väntar nya vyer.