Stjärnor ovan balkongen

Men att sätta ihop det till en lång pappersorm hade aldrig ens slagit honom som en tanke. Det vore fullständigt meningslöst och totalt oproduktivt. Resultatet av alla dessa observationer samlade han i sina rapporter och det var där man kunde läsa om analysen, frågeställningen och syftet med all denna data. Han var mycket skicklig när det kom till rapporter, om det är rätt ord, skicklig. Han själv skulle föredragit noggrann och kanske ambitiös. Det är svårt och tidsödande att sätta ihop så mycket data och framför allt att göra analysen av den, det vet varje forskare och undersökare av den mätbara världen. Den mätbara världen, det var hans eget begrepp och det var han nöjd med. Det drog en skarp linje mellan det som gick att mäta och kategorisera, analysera, och det som inte gick att lägga en skalstock på. Till det senare hörde människan. Hon var irrationell och opålitlig och någon rapport över människan var naturligtvis poänglös. Mer än poänglös, ett haveri som endast skulle sluta i cirkelresonemang och vara fullständigt bortkastad tid.

Alltings mått

Nej, gränsen gick där och den var absolut och vacker i sin enkelhet, ett axiom för existensen. Sin stjärnkikare hade han köpt på Kikkertland, han hade vid det här laget avverkat några stycken. Eller snarare uppgraderat sig. Den senaste kostade egentligen långt mer än han hade råd med men det spelade ingen roll, det var en investering. Han drog ned på annat. Matrasten mellan 02:00 och 02:30 hade han kunnat göra mer spartansk och åt numera knäckebröd med kung Oscars anjovis i tomatsås på. Smör behövdes knappast och kaffet köpte han på extra pris, två-tre paket åt gången. I övrigt gick det bra att klara sig på gröt. Det han däremot lade ut lite pengar på var en flaska Brännvin special i veckan. För att hålla sig varm på balkongen, och vaken, blandade han det med kaffe till en kask.